Categories
BUSINESS

Robinhood och risken med oärliga affärsmodeller

Ingen har väl missat de senaste dagarnas hysteri på USA-börsen, där användare på redditforumet Wallstreetbets har gjort det till en klasskamp att squeeza hedgefonder som har blankat Gamestop, AMC, Blackberry och Nokia. Vill man veta hur detta är möjligt finns det många som kan förklara det bättre än jag.

Till exempel Sahil Bloom eller Chamath Palihapitiya på Twitter.

Men, som alltid – finns det nånting att lära sig för en som funderar kring värderingar, varumärken och kommunikation.

Den senaste, och kanske mest uppseendeväckande twisten i denna historia är att Robinhood helt plötsligt tog bort möjligheten att köpa aktier i dessa papper (att sälja däremot var fortfarande möjligt). Vilket gjorde att Gamestop rasade 80 procent på torsdagen och de institutionella investerare som satt med korta positioner hade möjlighet att ta sig ur med lite mindre förluster. 

Resultatet blev såklart en helt hysterisk backlash för Robinhood. Och detta i sin tur blev bensin kring två bärande narrativ.

  1. De senaste veckornas diskussioner om censur och “de-platforming” flyttades till ett kontext där den lilla investeraren fråntas möjligheten som de större fortfarande har.
  2. Det andra, som ser ut att ha varit en drivande och motiverande kraft för hela rörelsen på Reddit är den klasskamp som uppstått mellan retail-investerare och Wall Street. En slags ideologisk förlängning av Occupy-wall-street-rörelsen, där plakaten har bytts ut mot Reddit, YOLO, och att iförd mjukisbyxor och nackskägg, shortsqueeza hedgefonder.  
Ett av tusentals meme’s om Robinhood.

En oärlig affärsmodell

Problemet är att Robinhood, sedan starten har sagt sig vara på retail-investerarens sida. Varumärkets position är att demokratisera aktiehandel, – ‘democratizing finance’ – och narrativet har väldig tydlig tagit kraft i motsättningarna som finns mellan den privata investeraren och storkapitalet. På alla sätt en logisk och lönsam position. Inga kostnader. Trading för alla. Men vem betalar då Robinhoods räkningar? 

Storkapitalet, skulle det visa sig. Till och med samma företag som satt med korta positioner i $GME. Sherwoodskogen skulle visa sig vara full av hedgefondförvaltare som tjänade pengar på varje affär som the ‘little guy’ gjorde i Robinhoodappen.   

Payments for order flow

Men hur? Genom en praktik som kallas ‘payments for order flow’ – eller PFOF. Det är ingen ny företeelse inom trading. Det är egentligen inte heller särskilt kontroversiellt.

När du lägger din order i appen, skickas den till en ‘market maker’ som gör själva affären åt kunden och skickar en liten kickback till Robinhood och aktierna, eller likviden syns på användarens konto.

Den som gör affären ska följa en praxis som kallas NBBO (national best bid offer) vilket innebär att market makern ska ge kunden de bästa tillgängliga villkoren. Men här finns en stor gråzon och väldigt lite insyn i hur det faktiskt fungerar. Det är inte helt osannolikt att Robinhood har skruvat lite på den principen och låtit market makern ta några extra ören mellan köp och säljkurs och därmed ge slutkunden en sämre execution än vad som var möjligt. 

En PR-katastrof

Problemet är att när Robinhood har fått frågan (vilket de har fått flera gånger) har de beskrivit sin affärsmodell som att de tjänar pengar på räntan av de pengar som sitter oinvesterat på kundernas konton och rabatter från market makers. Ingenting om att de säljer kundernas affärer vidare mot en fee. 

Någonstans här börjar problemen med en ogenomskinlig affärsmodell visa sig. När grundaren Vlad Tenev går på CNBC för att förklara, blir det bara ännu mer förvirrat. Han svarar inte på frågorna och följer ett illa uttänkt script.

Vad påverkar ditt varumärke på lång sikt? 

Dina värderingar har betydelse på lång sikt. De är en stor del av din det förtroende du successivt bygger i relation till dina kunder. Precis som med de människor du väljer att spendera tid med, vill du göra affärer med någon du kan lita på. Någon som är transparent och rättvis. 

Men affärsmodeller idag är så komplexa. Vi är besatta av gratis. Men det är alltid någon som betalar. Om du inte betalar pengar betalar du med data eller tid.

De flesta människor är helt ok med det. Eller, så har vi blivit så avtrubbade av alla cookie-samtyckes-knappar vi klickar på varje dag, att vi har slutat bry oss. 

Men de allra flesta av oss förstår vad vi ger bort i utbyte mot de senaste nyheterna eller då vi scrollar igenom Instagramflödet. Det är tillräckligt transparent.

Ogenomskinliga affärsmodeller är farliga

De affärsmodeller som bygger på att alla kan hitta ett värde om verksamheten går bra skapar ett svänghjul som tenderar att snurra allt snabbare. Till exempel AirBnB låter folk tjäna en extra slant genom att hyra ut sina hem, människor upptäcker nya platser till ett bättre värde och lokala företagare kan använda sin plattform för att sälja sina tjänster. Som konsument är det klart och tydligt vem som betalar vem. 

Och det skapar en öppenhet och en rak linje från affärsmodell till hur du kommunicerar dina värderingar och ditt varumärke. 

Men att bygga en ogenomskinlig affärsmodell kräver att du tänker extra noga på linjen som går från din affärsmodell, vem som betalar dina räkningar och hur du pratar med dina kunder. Den linjen är dina värderingar.

Här gick Robinhood fel. Du kan inte positionera dig filosofiskt och moraliskt mot de som står för 70 procent av din intjäning. Att sälja gratis är lätt – men gör det moraliska imperativet att tydliggöra vem som betalar, mycket viktigare. 

Man har alltså identifierat ett starkt filosofiskt problem att bygga sitt narrativ på (mer om interna, externa och filosofiska problem) – men i och med att man samtidigt ligger i samma säng som fienden är detta problematiskt och man blir ett enkelt byte för Andrew Coumo. Om du ser inte ser något annat – se detta.

Just got to make sure that something named Robinhood isn’t rigging it for the Sheriff of Nottingham you know. Like, if your gonna set it up for the little guy to win, they should be able to play fairly and see that happen’

Andrew Coumo, CNN

Oavsett vad som var anledningen – det spekuleras bland annat om att det är likviditetskrav som blev svåra att möta, (givet galna volymer) och att Robinhood (och andra nätmäklare) till slut var tvungna att stänga tradingen. Och när Vlad Tenev fortsätter att hänvisa till oklara regulatoriska krav så ligger konspirationen allt för nära till hands för känna sig komfortabel. Dagens mediesamhälle kräver inte mer än en konspiration för att skapa verkliga problem.  

Kanske är den viktiga principiella lärdomen att värderingar inte är kommunikation – utan den grund du bygger din affär på.

Gillade du detta? Droppa din mail så får du nästa post i din inbox